they're as white as you, makes me feel damn blue,
fucking flag got these bitches dropping down to my shoe,
wave my hand as i set these bitches down with some truth,
light a fire with some hearts, tryin' to reach to you,
feelin' wreckless from the start, all i've done is just to -
näst ut är patric. jag. patrikmedc. tjugoen solvarv gammal. bor likt oskar på irland, dock en bit bort. i hins håle.
mest känd är jag för att vara ascool och min oförmåga att slutföra mina påbörjade projekt. typ som min blogg, men ska väl sätta igång med den igen. ni hittar mig här - http://patrikmedc.blogspot.com/
singel, tycker om långa promenader i månljuset. ta för er.
fantastisk stämma, som ni faktiskt kan höra på irländsk radio i eftermiddag, ifall så skulle önskas.
tycker om bra musik, och som ni redan vet så bestäms vad som är bra och dåligt av allas våran oskar. fast jens lekman är alltid bra.
är otroligt förtjust i nya saker, må det vara ny teknik eller bara annorlunda tagningar på gamla saker, vare det musik, film eller mat. fräscha perspektiv helt enkelt. senaste kärleken är james blake.
men nu, en gammal goding som får mig att sväva bort till tjugohundranios påskfirande på öland.
scrambling in the desert, seein' hints of blue no bitch i ain't no faggot hipster, i'm just rippin' this mind into parts of two, parts of what i want, parts of what was you, i act like i don't give a fuck, but really i do, i give one for us, cause you're the one that i want,
and now i'm lightin' the fire to what will fuck me up.
vi börjar med mig. oskar. jag är 20 år och bor mitt i dublins levande hjärta (på horgatan leeson street). innan dess spatserade jag sundsvalls gator och torg. jag spelar trummor i poporkestern up the chimney. jag är kärleksfull och snäll. jag lyssnar på bra musik, det spelar ingen roll vad det är, bara det låter bra. och vad som låter bra är det jag som bestämmer.
besh goftam har diskuterat ihop sig. det kan nog vara bra om folk får lite insikt i vad vi faktiskt är, och varför man ska vara intresserad.
vi är ett band. eller ja, iaf jag och oskar. anton har mer kommit att bli en maskot, ett djur. för djur kan inte skriva blogg, och det verkar ej anton heller kunna.
musik kan vi hur som helst inte riktigt sysselsätta oss med än, då placeringen i irland gör det svårt för inhandling av instrument etc. det får vänta till sverige. till januari. under tiden sysselsätter vi oss med att vara coola.
visioner finns så det räcker och blir över iaf. vi är nyfikna över vad framtiden håller för oss, och det hoppas vi att ni är också.
